Tisdag eller nåt,

Gick och la mig efter jobbet kl 8 imorse,
tänkte att jag skulle sova en timme
så jag orkar kvällsjobb imöra.
Jo, tjäna. Vakna halv 12..
Var väl behövligt, men oufh.
Känns som att det är ons nu
för att jag sov så länge!
Vart är jag nånstans?! :b
Äääeee, nu ska jag untza mer musica.
I can f**k u better ;)

Jag vet inte,

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Känner mig ganska tom.
Tänker vara en bitterfitta i 10min innan
jag går tillbaka till mitt positiva Buddhajag!

Förstår inte varför jag ska hålla skenet
uppe hela tiden. Eller jo, jag vill inte vara
misslyckad. Inte heller misslyckas.
Men exakt vem är det som bestämmer
när något är misslyckat?
Jo, jag!
Enda anledningen till att man känner så
är att man ställer för höga krav på sig själv!

Sen blir jag besviken över att ingen ser det,
vill ruska om folk och skrika:
Ser duuu inte huuur jag mååår!!!
Men hur ska dom veta?
Jag säger ju inget..

Öjöj, så, pjuh, nu känns det lite bättre tror jag!
Så, öhum, tack för mig!

Jovelina

Jaha, här är jag! Har troligen en släng av alzheimers, damp och så tänker ja alldeles för mycket.. Kul va !?

RSS 2.0