Sitter här på jobbet och klurar lite,
läste nyss http://maniaks.blogg.se/ inlägg om just skitsnack..

Jag håller ju helt klart med om det mesta,
men funderar ändå på ett par saker..

Om vi inte hade åsikter om varandra,
Skulle vi då vara vänner ?
Skulle vi då orka med varandra ?
Skulle någon någonsin vara speciell?
För man gillar ju sina vänner för att dom just är som dom är?!
Även då vi kan vara skitstövlar, för fulla, odrägliga, dryga, jobbiga, allt?!
För alla har vi ju våra små djävulshorn någonstans!?
Det har vi redan konstaterat!
För om vi inte har en åsikt bra eller dålig då betyder man ju inget?!

För om jag inte skulle få ventilera (snacka skit) då skulle jag ju störa mig mer på denna stackars person?!
Och jag behöver ibland få någon slags förståelse för olika personers beteende och jag får bäst förståelse
genom att disskutera saker (snacka skit) med någon annan som också känner denna person..
För förståelse behöver jag i alla fall för mina vänner, för om jag skulle tro att allt alla gjorde var riktat mot
mig så skulle jag ju inte ha några vänner.

Jag vet att alla pratar om varandra men jag ser det som ett tecken på att folk bryr sig
För tänk den dagen när ingen sa ett ord om dig, då är man ju ingenting för folk runtomkring
Och det tycker jag är värre!
Jag är tacksam om folk tjatar om att jag inte hör av mig för då vill som ju ha mig i sitt liv,
sen är det ju bara svårt att sätta gränser för när saker blir för mycket..

Jag tycker att Maniak har helt rätt och det är roligt med en tankeställare, helt klart!
Och visst, ärligare borde vi vara med varandra, det har vi väl alltid varit dåliga på!

Men jag skulle inte stå ut den dagen det blev tyst
för då är man ju förfan inte ens luft för någon?!


Nej tacka vet jag "skitsnack" och Bobo för att du fick mig att tänka till och fördriva lite tid på jobbet !

Nu ska jag göra det jag gör bäst, dricka kaffe, röka och filosofera..